varför så lång vattenfasta?

Varför så lång vattenfasta?
Den frågan dyker upp ibland när jag berättar att jag vattenfastar i en månad. Nu skall jag berätta varför.

I mitt gamla liv, när jag var ung och snygg (nu är jag bara och) var jag normalviktig. Jag har fött fyra ungar så vid 30-årsåldern var jag något överviktig, kanske fem-sju kilo sisådär och jag tänkte inte alls på vad jag stoppade i munnen eller vad jag drack, jag hade ju ”klarat” att leva så hittills, så varför sluta?
Jag var aldrig sjuk och jag rökte, så det var bara att leva på. Slutade förresten med tobakscigg den 13 januari 2013 för att övergå till elcigg, som jag fortfarande blossar på, men jag har funderat på att försöka sluta med det också. Men just nu är det fokus på vikten och hur mitt framtida liv med mat skall se ut.

Vid + 40 år tillkom det några kilo, de bara smög sig på liksom. Sedan ökade det, några kilo per år skulle jag gissa. Inget jag direkt led över, men visst skulle det vara skönt att vara smalare, det tyckte jag nog.

Sommaren 2012 började jag få ont i knäna, inte mycket, men ofta nog för att jag skulle börja tänka på det. I april 2013 var det riktigt illa, jag blev sjukskriven och det konstaterades knäartros i bägge knäna.
Jag fick det jobbigare och jobbigare att gå. Fram till 2015/2016 cyklade jag, vilket jag älskade, promenader är inte riktigt min grej. Men knäartrosen gjorde så jag kände mig ostabil om jag skulle behöva stanna för ett rödljus eller liknande, så cykeln såldes.

I och med att jag blev mer och mer orörlig så blev jag också bara fetare och fetare, förstås. Jag har också fått högt blodtryck.

2017 gick jag helhjärtat in för LCHF, men jag har en passion för grädde, så jag gick så förbaskat sakta ner i vikt, så jag började småfuska efter ett tag. Åt icke-LCHF, litet snacks ibland och en pizza då och då och så vidare…

Men nu, 2019 har jag fått nog. Fetare än en träskpadda, så orörlig, behöver två kryckor för att ens ta mig fram när jag är ute och då blir det inga långa sträckor kan jag lova. Tack gode gud för hemleveranser säger jag bara. 😉

Så, därför kör jag en lång vattenfasta. Jag vill rena och rensa kroppen ordentligt från all skit, veta att jag i alla fall har gjort vad jag kan när det gäller den biten. Förhoppningsvis förebygger jag en och annan framtida sjukdom på kuppen (och med mitt framtida ätande).

Med den här långa vattenfastan hoppas jag ha gått ner 20 kilo när den är klar (men det är massor av kilon kvar att få bort efter det). Sedan är jag redo för mitt nya, omstartade liv, nya livet 2.0. Få ordning på mitt LCHF, vara i stort sett sockerfri och äta hälsosammare, i alla fall efter vad jag tror på.
Jag har stora planer för hur mitt liv efter denna långa vattenfasta kommer att bli, men det får jag återkomma till i slutet av juli, då jag har levt det livet ett tag.

Fridens liljor. Och du, tänk på vad du äter. ❤

/Helene, 59 år i oktober 2019

Annonser

viktminskning

Jag är litet förvånad faktiskt, över hur många det är som endast använder LCHF som en viktminskningsdiet och önskar en quick fix. När det inte funkar, så ger de upp. Och då kan det ha gått från bara några dagar till någon vecka.
Vad tror man liksom?

Jag tvivlar på att dessa människor har lagt på sig sina kilon på lika kort tid, men bli av med dem, vill man fort-fort-fort. Och visst, vem har inte önskat att vakna smal och snygg och nästa dag, men så funkar det ju inte IRL.

Grundregel (om man vill hålla på att räkna och greja):

  • 1 gram protein per kilo kroppsvikt som du vill väga
  • Minst dubbelt så mycket fett
  • Så mycket kolhydrater du vill beroende på hur strikt du vill vara

Till exempel: du vill väga 65 kilo – då äter du 65 gram protein, minst 130 gram fett och 20 gram kolhydrater (normal LCHF)

Såhär ser en viktminskning ut på riktigt. Det går upp och det går ner, det är en evighetsmaskin

viktminskningskurva