Att döstäda är något jag började litet med 2017, då jag först hörde talas om det.
Då skrevs det i tidningarna om boken ”Döstädning – Ingen sorglig historia” skriven av Margareta Magnusson.
Och det är så smart! För det första så får man rensat hemma och för det andra och kanske viktigaste, man gör det lätt(are) för ungarna att ta hand om sitt skit då det är Game Over för egen del.
Jag har inte kommit så långt, det skall erkännas, men det absolut viktigaste är gjort. Jag har gjort en låda där jag samlat alla viktiga papper (så de slipper leta överallt) och ett personligt brev samt mailat en del superviktig info till mig själv, som ungarna kommer åt genom att läsa det personliga brevet. 😉
I mailet står alla mina uppgifter för att enklare avsluta och radera personliga saker, såsom abonnemang, försäkringar, elavtal, vem min hyresvärd är, fackförbund, A-kassa, Facebook och bloggen. Ja, litet så.
Tack och lov har jag inte mycket jag lämnar efter mig som är värt att slåss för, men för sakens skull vill jag att det jag en gång har fått av ungarna också i första hand skall gå tillbaka till givaren. Det har jag också skrivit ner.
Jag har rensat litet i köket, men det är det lilla, det skall rensas mer.
Sedan skall det rensas och fixas precis överallt här hemma.
En döstädning är inte bara till för de efterlevande, det är superskönt att rensa. Det blir litet lättare och härligare i själen på nå’t vis.
Prylar tynger.
macozaza way 